onsdag 14 juli 2010

Vackra gamla fönster

I vårt bygge fick jag på min lott att skrapa, kitta om och måla de gamla fönstren som låg ute i ladugården. Eller fick å fick det på min lott, jag bestämde helt enkelt att det var de gamla fönstren vi skulle ha. Anders har snickrat och jag har grejat med fönstren.

När jag stått och skrapat detta fönster har jag fascinerats av hur vackra de är. Över 100 år gamla och så vackra, allt handgjort. Tänk att någon stått och handhyvlat fram de vackra profilerna, fogat samman fönstren utan en enda spik. Trots att färgen sedan länge torkat och flagnat så är träet i fint skick. Man kunde bättre för 100 år sedan än nu. Annat än de fula 60-talsfönstren som sitter i huset som är halvt ruttna och fruktansvärt fula... Man blir ju olycklig då man tänker på att de rev ut dessa vackra fönster. Det var ju tur att de fanns kvar precis 16 enkelfönster som vi behövde till entrén. Synd att inte alla, både inner- och ytterfönster fanns kvar. Då hade jag sakta men säkert renoverat dem och genast satt tillbaka dem!



Glaset i fönstren är också mycket vackert, det är vågigt på ytan men ack så skört. Jag har tyvärr knäckt ett antal då jag försökt att ta bort det gamla kittet. Och så har jag bara tagit bort kitt på 4 fönsterlufter.... Har prövat med stämjärn och träklubba, dremel multitool och en överhandsfräs. Har knäckt rutor med alla metoder. Överhandsfräsen går ju riktigt bra men den går inte att köra i hörnen. Jag hoppas att kunna bibehålla så många rutor som möjligt. I skrivande stund skulle jag egentligen vara ute i ladugården och ta bort kitt... men jag gruvar mig för att sätta igång igen.. Varje gång en ruta går sönder känns det som ett helgerån. Här står jag som en amatör och har sönder 100 år gammalt glas. Håll tummarna för mig i mitt fortsatta arbete med fönstren!



Färg och kitt borttaget
fönster utlagda i lagår´n för målning..

1 kommentar:

  1. ÅHHH ser exakt ut som mina fönster mina är insatt tidigt 1800 tal... enligt byggnadsvårds teamet på museét!
    exakt samma profiler. Och ja dom är vackra ... och sköra!

    SvaraRadera