Jag plockade upp en dörr...

från ett dike för ett tag sedan. En fantastiskt vacker, gammal dörr modell mindre. Åkte förbi den och den såg ju så ledsen ut där den låg tillsammans med en massa rivmaterial. Mitt hjärta klarar inte av att man slänger såna här vackra, rejäla dörrar. Så jag frågade ägaren om jag kunde få rädda den från att bli uppeldad.

Först hade jag inte en aning om vad jag skulle ha den till, men så kom jag på att jag kanske skulle kunna byta ut vår fula 60-tals toa dörr. Tyvärr passade den inte alls där eftersom den var för låg. Men så kom jag på att Lovis och Lily ska få en lekstuga och där skulle denna dörr kanske passa ypperligt?

Annars är den ju bara fin där den står lutat mot väggen också.

Hoppas, hoppas, hoppas..

att Lily nu håller sin nya sömnrytm. Sova från 20.30 till 06.30, matpaus, sova 07.00-08.00! Det är otroligt skönt att slippa värma matflaskan kring 04.00! Det tar bara 2 minuter att värma flaskan (vällingvärmaren är en av de bästa grejerna vi köpt), och Lily käkar väl i 5 minuter, sen somnar hon om. Men det är ändå ett avbrott i nattsömnen som är otroligt skönt att slippa!

Bye, bye Vattkoppor!

Vattkopporna har torkat in och mina tjejer är friska igen! De har klarat av kopporna riktigt bra måste jag säga. De fick inte så där supermånga koppor heller, bara normalt antal skulle jag tro. Lily har sovit lite dåligt några nätter men det gör hon ju rätt så ofta annars också. Jag vet inte om det berodde på koppor eller om det var hennes normala "sova dåligt 3 nätter och sova bra 4 nätter rytm".
Lovis har varit jätteduktig och inte kliat sönder kopporna, hade det varit jag så hade jag nog varit skinnflådd. Jag kliar sönder allt jag kan, myggbett, skavsårsskorpor, alla sorts bett och utslag.
Lily har det hänt mycket med under vattkoppeveckan, bland annat prövade hon på gåstolen för första gången, hon fattade galoppen direkt!

Full i koppor men glad ändå!

Målat kökskakel a´la´Pippi typ...

Jag har ända sedan vi satte upp kaklet i köket för ca 5 år sedan stört mig på färgen. Jag vet att vi skulle försöka att matcha kaklet med väggens färg som är någon slags nougat/latte färg. Men vi lyckades inte för när vi hade satt upp det så insåg vi att det gick åt det röda, terracottahållet. Jag har länge tänkt att jag ska måla om det och nu är det klart. Blev inte så nöjd så det får nog bli nytt kakel ändå så småningom. Kaklet är ju hugget oregelbundet och det var svårt att måla de svarta rutorna. Jag målade allt vitt först vilket också innebär att fogen flyter ihop med de vita plattorna och gör att de ser mycket större ut. Men ska pröva med en grå fogpenna också och se om det blir bättre. Som det ser ut nu är det för mycket Pippi Långstrump känsla på det hela.

Att ta sig hem från Stockholm är inte det lättaste

Jag måste ju bara berätta om ståhejet som blev när vi skulle åka hem med tåget från Stockholm.
T-centralen är ju verkligen ett jobbigt ställe att ha en 4-åring, en barnvagn och väskor på... Det är ingen trevlig upplevelse att åka hissar som stinker i en kompott av bajs och kiss. På hemvägen var det nära att vi missade tåget på grund av pisshissarna. Det hela började med att vi tog tunnelbanan från Solna. När vi just fått på barnen, väskorna och oss själva utbrister mamma;

- Men tiiiitta, lilla väskan står kvar på bänken!
Jag utbrast;
- Men, du måste ju hoppa av och hämta den!

Jag knuffade nästan ut mamma och hon sprang till bänken och tillbaka och när hon precis ska hoppa på tåget så slår naturligtvis dörrarna igen. Där står vi snopet öga mot öga med dörren emellan oss och sen åker tåget. Lovis börjar stortjuta över att mormor blev kvar på perrongen, jag lugnade henne och sa att mormor bara tar nästa tåg. Men sen började jag att oroa mig lite över hur jag skulle få ut två resväskor, en barnvagn och en 4-åring på centralen. Dörrarna stängs ju så jädrans fort. Som tur var så erbjöd sig en kvinna som såg vad som hände att hjälpa mig med väskorna så jag kunde koncentrera mig på barnen.
När vi klev av hamnade vi precis vid hissarna och det satt ju en tydlig symbol där med ett J och ett tåg. Jag blev skitglad och tänkte;
- Guud vad bra att dessa hissar går DIREKT upp till tågstationen! Då tjänar vi in lite tid.

Vi väntade in mamma och sen begav vi oss då in hissen. Tre knappar, endast märkta nedre, övre och gångtunnel... Inte en aning om vart vi skulle för att ta oss till tågstationen. Vi åkte upp och ner klev av, letade efter skyltar, hittade ingenting. En man blev skitirriterad på oss för att vi inte kunde bestämma oss om vi skulle kliva av hissen eller om vi skulle åka vidare.

- Ni kan ju inte bara kliva ut eller in va´? Måste bestämma er, upp eller ner? *vilt viftande med armarna och bruten svenska*

Jag blev skirirriterad på honom för att han gnällde, det fanns ju en hiss bredvid som kom på några sekunder. han hade vä kunnat hjälpt oss istället, det var ju ganska uppenbart att vi inte visste var vi skulle?
Vid det här laget började det bli bråttom. Vi frågade oss fram på övre perrongen där pisshissen var upptagen, vi fick klämma in oss i den superlånga rulltrappan istället. Jag var livrädd att Lovis skulle ramla i trappan. En kvinna kom som en räddande ängel och frågade om hon skulle hålla Lovis i handen. Hon hade tre barn själv och visste hur jobbigt det är att åka rultrappor med dem. Vid det här laget rann svetten på mig och jag hade nog en komplett hysterisk uppsyn. Tror att vi ockå åkte ytterligare en pisshiss innan vi kom upp på centralen.

Så kom vi upp på själva centralen då... Jag skulle velat se oss; mamma sprang med väskorna, jag sprang med vagnen och Lovis sprang med sin lilla Tingeling dragväska. Vi försökte febrilt att hitta spår 6 som vi skulle mot. Mamma fick syn på spår 6 och vrålade;
- Spååår 6, ditåt!
En sur, äldre dam snäste till mamma:
- Men herregud vilket liv!

Jag hejade och ropade hela tiden på Lovis och kollade så att hon hann med. Samtidigt skrek Lily som värsta kolikbäbisen. Jag kastade en blick på stora klockan, en minut kvar till avgång! Vi kom in i centralhallen där en man satt på en bänk och tittade på oss och han hade väl förmodligen också hört oss.Han flinade och pekade med hela handen och sa;
- Där har ni spår 6! Lycka till!

Kändes som att vi kom insladdandes på tågperrongen när vi hoppade in i första vagnen. Bara det att det var inte där man skulle stå med barnvagnen och dessutom var det första klass. Dörrarna stod öppna och mamma sa att vi kanske borde byta vagn. Jag sa;

- Nu hann vi med tåget, jag kliver inte av det!
Lovis började storgråta och sa;

- Du får inte kliva av tåget mormor! Jag vill inte att du blir kvar där ute igen!

Så där står vi, mamma sticker ut huvudet och försöker få kontakt med tågvärdinnan som står på perrongen.
- Ehh, du, hallå? Vi undrar en sak, men vi vågar inte kliva av...

Undrar vad värdinnan tänkte när hon såg oss, svettiga och lätt panikslagna och med Lovis som grinar och absolut inte ville kliva av?
I vilket fall sa hon;
-Ni kan kliva av, det är mitt tåg och jag bestämmer när det går så ni kommer inte att missa det.

Så kunde vi kliva av och byta vagn, packa in väskorna och äntligen ta plats och pusta ut lite. Till och med Lily var nu tyst. Resten av resan hem gick lugnt till, vi råkade bara ut för Sveriges otrevligaste tågvärdinna på sträckan mellan Gävle och Sundsvall, men det var ju bara petitesser jämfört med pärsen nere på centralen.



Fy, för trånga pisshissar!

  

Min gamla portabla cd-spelare fick nytt liv.
Superbra att sitta på tåget och lyssna på sagor!



Stockholmstripp!

Förra veckan åkte jag, mamma, Lily och Lovis till Stockholm för att hälsa på bror med familj. Lovis hade längtat så otroligt efter att få träffa sina kusiner. Det roliga är att när de väl träffas så bråkar de mest, känns som att det är övervägande bråk jämfört med lek. Men de längtar ändå till varandra och roligt hade de tillsammans under veckan.
Själv hann jag med att träffa Monkan, fast det kändes som att jag inte fick så många sylar i vädret.. Lovis skulle ju absolut också träffa henne, Monkan är nog en av hennes idoler.  Munnen gick ju oavbrutet på Lovis tills jag stoppade åt henne min mobiltelfon och hon kunde spela Angry birds. Sen fick jag äntligen sitta och surra lite i lugn och ro (då Lily hade somnat dvs).
Hann även med lite shopping. Jag har, hör och häpna, köpt jeans! Efter att ha gått i tights, även kallat mummelbyxor, de senaste 5 åren tänkte jag att det var dags för jeans. Men så mycket har jag nog inte vågat eftersom det är så kallad skinny fit, finns ju inget skinny med mig så det är som tights, fast jeans. Men sköna är de iallafall!

Lovis och Lily på centralen, nyss anlända.



kusinerna lekte café tillsammans i 5 min, sedan lekte grabbarna sönder caféet och Lovis blev sur för femtielfte gången.  

Jag passade på att träffa Monkan en sväng. Lily var förbryllad över hennes tatuering. Hon ville plocka upp den och smaka på den, men den satt ju fast!



Vi var till Mulle Meck lekparken, en superfin lekpark! Jag blev tokinspirerad, tänk att bygga upp en lekpark av någon gammal bil och lite annat hemma? Vad kul det skulle vara!

Så otroligt mysigt!

Max vid båten på Mulle Meck lekparken.

Utekök a´la´Mulle Meck!

Det var en hel del gråt, tandagnisslan och hysteriska skratt innan Lovis vågade prova att åka på stången ner i tornet. Men hon kunde ju, var jätteduktig att hålla sig fast! Så nu vet hon ju att hon kan bli brandman på riktigt!

Varför äter du fågelfrön mamma?

frågade Lovis mig när jag tog fram min hemgjorda musli som tillhör dieten som jag nu går på. Jag har lite konflikt med mig själv angående att gå på diet. Egentligen vill jag ju kunna känna mig nöjd med mitt utseende precis som jag är. Jag har de senaste 3 åren känt att det liksom finns annat i livet än att jaga kilon, till expempel är jag tacksam att jag är frisk, att vi till slut fick TVÅ barn och att jag har en alldeles underbar sambo. Jag har goa vänner och bor precis där jag vill bo.
Jag vill också vara en bra förebild för mina två döttrar och inte vara en sån där mamma som, i perioder, bantar hela tiden. Om jag inte tycker om mig själv som jag är kommer heller aldrig mina döttrar att tycka om sig själva som de är heller. Därför hade jag ju bestämt mig att jag inte skulle banta mer i mitt liv, jag skulle acceptera och hylla min trinda kropp! Jag trodde verkligen jag hade kommit över det där med strävan efter att gå ner i vikt, man har ju ändå hållit på med det i ca 20 år. Så lite besviken är jag på mig själv.

Jag lider av någon slags omvänd anorexi eftersom jag ser mig själv som 20 kg lättare då jag ser mig i spegeln. Mycket konstigt fenomen det där, endast på foton ser jag sanningen. Och den sanningen är att jag är på tok för tung just nu. Sanningen är att jag inte kan acceptera och hylla min trinda kropp som den är nu. Jag vill börja motionera igen och jag vill framförallt kunna återuppta joggningen som har legat glömska under flera år. Jag kan inte jogga när jag är så tung som jag är nu. Jag kan inte heller fortsätta att dricka läsk (läs trocadero) som om det vore vatten, det är varken bra för tänderna, blodsockret eller kilona. Jag kan inte heller käka godis nästan dagligen. Det är inte sunt, och det är heller ingen sund förebild för mina döttrar.

Förstår ni mitt dilema? Jag vill äta sunt, inte banta, kunna vara mullig och känna att det är OK samtidigt som jag vill vara smal?

I vilket fall går jag nu på denna diet som jag verkligen hoppas kommer att mynna ut i att vår familj ändrar kostvanor för all framtid. Det går jättebra och jag käkar fröer och omega 3 som bara den. Grejen är att denna diet fokucerar på intag av nyttiga fetter och annat, det är ingen svältdiet (såna har jag aldrig klarat av). Man mår bra av den, och ja, kilona rasar och förhoppningsvis kan jag snart börja jogga igen. I Skrivande stund har jag tappat 7 kg om man nu ska fokucera på just kilon. Det viktigaste är att jag kommer i mina kläder igen, att jag orkar mycket mera och inte är lika trött. Jag ångrar att jag inte mätte mig innan jag började, för jag har säkert blivit en hel del centimetrar mindre.

Meganyttig trio. Varför kvinnan på omslaget inte har några trosor vet jag inte? ;)

Detta är dieten/kosthållningen i korthet; 

•Dra ner på socker och ät mycket frukt istället.
•Ät inga mejeriprodukter med fetthalt över 5 procent.
•Låt potatisen ändra status - från baslivsmedel till exotiskt inslag någon gång ibland.
•Låt pasta och ris stå tillbaka för härliga grönsakstillbehör, och välj bara fullkornsvarianten när du använder dem
•Ät mer protein (fisk och kött) och byt gärna kossa mot vilt.
•Minska drastiskt på charkprodukterna.
•Gör skillnad på bröd och bröd - Bort med baguette! Knapra knäcke och syra surdeg!

pysselballerinan min..

Detta är en ganska vanlig syn hemma hos oss; Lovis som sitter vid sitt skrivbord och pysslar. Hon älskar att pyssla och är riktigt duktig på att återanvända allt möjligt. Urdruckna festisar står högt i kurs just nu.

Denna kväll var jag bara tvungen att ta fram kameran och föreviga henne där hon satt i sin nya ballerinaklänning. Jag fick också en chans att öva mig på att ta kort utan blixt i dåliga ljusförhållanden, inte det lättaste då motivet helst ska vara stilla och ett stativ till kameran är önskvärt. Men jag tycker att jag fångade stämningen och det mjuka ljuset trots korniga bilder.