Jag trivs centralt mitt i skogen!

Kanske är det för att jag, på veckorna, bor i en sunkig liten etta i Kramfors. Kanske var det för att jag läste en krönika om en storstadsmamma som var så nöjd över att bo i storstaden. Kanske var det för att det var så vackert ute den dagen? Tanken om hur lyckligt lottade vi är och hur bra vi bor slog mig iallafall förra helgen.

Det var kanonfint väder ute. Lovis ville åka längdskidor så Anders gick ut och spårade upp ett litet skidspår till henne på gården med skotern. Vi gick ut och Anders tog med Lovis på en liten skotertur. När de kom tillbaka åkte de skidor flera varv runt i det lilla skidspåret. Jag satte på en panna med korv ute i lusthuset och dukade upp till lunch. När skidåkarna var hungriga och vi skulle käka åkte Dennis, Jessica och Eskil förbi på spark. Vi vinkade in dem till oss och bjöd på korv. De hade varit på en lång sparktur och de fick en liten paus hos oss. Så satt vi där och käkade korv och surrade i lusthuset där solen tittade in.

I den här stunden tänkte jag på familjer som istället valt att bo i storstäder där det kostar multum att bo. När barnen vill hålla på med en sport så ska det skjutsas och betalas skyhöga avgifter till sportklubben. När våra barn blir större så har de 3-4minuters gångavstånd till ridskolan, ishallen och fotbollsplaner. Det finns en skidbacke som är alldeles lagom och där du kan få ett säsongskort för en mindre summa pengar. Det tar väl sisådär 2 minuter för Anders och mig att promenera ner till gymet där man även kan spinna, zumba och gympa. SPA kan vi också besöka i samma lokaler. Vi kan åka ut på skoter direkt hemifrån och behöver inte åka långt för att komma ut på en solig sjö eller på toppen av ett berg! Lovis har en stor tomt att leka på sommar som vinter.

Jag har fått mitt drömhus utan att bli skuldsatt. Och även om jag svär över vårt gamla,slitna, dragiga hus ibland så älskar jag det och det kommer att hålla mig sysselsatt resten av livet. Jag älskar ju att renovera och piffa till hemma och visst kommer det att ta tid att försöka att återställa huset någorlunda originalskick. Men hade vi köpt ett sånt här hus i storstan hade det inte funnits pengar över till att renovera.

Eftersom byn är liten har vi också de flesta av vännerna och familjen på gångavstånd. Vi har våra föräldrar väldigt nära och det är bra eftersom vi har enormt mycket hjälp av dem. Detta har varit speciellt värdefullt under veckorna då Anders behövt hjälp med barnpassning eftersom jag bor borta då. Våra barn kommer att ha en nära relation till sin mormor, morfar och farfar och det är så otroligt värdefullt.
Det är härligt att kunna ta spark, cykel eller vagn när man ska hälsa på vänner. Det finns inget bättre än sitta och surra in i sommarnatten och inte känna sig begränsad av avstånd eller att barnen ska sova. Det är ju bara att lägga ner dem i vagnen när det är läggdags och sen promenera hem i den ljusa sommarnatten. Jag gillar då man spontant tar en cykeltur, hamnar på kaffe hos vänner och ibland kan bli borta i timmar.

Ja det var mitt lilla försök till att förmedla den känsla och de tankar jag hade den dagen då jag satt på bron till vårt hus och tittade på Lovis och Anders som åkte skidor ute på gården.. Som sagt, jag trivs här, centralt mitt i skogen.

Lovis och Loco leker med en istapp