Gran Canaria: Puerto Rico december 2011

Pappa fyllde 60 år i december så vi överraskade honom med en resa till Gran Canaria. Kanske inte ett ställe som någon av oss egentligen hade valt om det inte varit för barnen. Vi ville åka någonstans där det var varmt, inte så lång flygresa och barnvänligt. I december var då det enda valet Kanarieöarna. Egypten och Marocco var helt uteslutet eftersom det var så oroligt i hela Nordafrika då. Härligt var det att få komma iväg till värmen och solljuset!

Stora solterassen, där var det tyst och skönt med jacuzzis, kanske för att det inte var tillåtet att ha barnen med sig dit?

skönt som fan att bubbla!

Vi åkte till Puerto Rico på ett hotell som hette Puerto Azul. Supervackert läge högst uppe på ett berg med utsikt mot havet, all inclusive. Superopraktiskt läge när man har småbarn eftersom man inte fick ha barnvagn på bussarna och taxibilarna inte hade babyskydd... Man skulle haft en sån vagn som man kunde klicka ett babyskydd på, då hade man kunnat åka buss och taxi. Varför man inte fick ha vagn på bussarna fattar jag inte alls?

Vacker kvällsutsikt från terassen

Hotellet hade ett ganska stort poolområde och även uppvärmd pool, dock var det inte barnpoolen som var uppvärmd. Det blev inte så mycket bad för Lovis, tror hon badade två gånger. Hon tyckte att det var för kallt, även i den uppvärmda poolen. Ett tag trodde vi att hon fått urinvägsinfektion av badningen eftersom hon resten av veckan var pinknödig hela tiden.

Lovis känner på vattnet i barnpoolen; iskallt. Kanske därför den var tom hela veckan?



Lägenheterna vi bodde i var mysiga, ganska stora och med fullt utrustat kök. Men köket behövde vi ju då inte eftersom vi hade all inklusive. Med facit i hand hade det varit mysigare och bättre att käka frukost, lunch och middag på den stora terassen som tillhörde lägenheten. Men det är lätt att vara efterklok och ändå ganska skönt att ha all inclusive.

Stor terass med strålande utsikt tillhörde varje lägenhet, vi hade lägenheterna bredvid varandra, perfekt för barnen att leka, man visste var man hade dem.

Vi åkte på lite utflykter. Den enda bussen som tog barnvagnar var bussen som gick till Siox city, Gran Canarias eget High Chaparall. På busstationen träffade vi en svensk man som hade varit där för typ 30 år sedan. Man började ju fundera lite då, men vi tänkte att ett bra koncept håller väl i många år.. Efter en skakig, svängig busstur utefter den branta kustlinjen släppte chauffören av oss mitt ute i öknen typ.

inte en bil på parkeringen... Vi blev lite oroliga att vi skulle vara de enda där.

Vi gick en bra bit, tru att det inte var så himla hett den där dagen. Så kom vi till en stor parkering med EN enda bil. Vi tänkte att det kanske var typ 30 år sedan det var folk här? Blev aningens oroliga för vad det var vi skulle komma till. Så gick vi igenom en lång tunnel och efter tunneln kom vi då till Siox City och det satt iallafall en kvinna i inträdet. Vi betalade in oss och möttes av två cowboys på häst som hämtade boskap. De gestikulerade till oss att skynda oss med. Vi pinnande på och kom upp till en cowboystad och där var det ju faktiskt folk! Det var bara att sätta sig ner och titta på showen.

Vad månde detta bliva?

Vi var också ner till havet. Totalt smäckfullt med pensionärer som låg och solade topless. De hade legat så mycket i solen att de hade en sånt där orangebrunt läderskinn. Men härligt liv, jag skulle gärna vilja bo i Spanien då jag blir gammal, men tror aldrig att jag kommer att ligga topless på en solstol?

pensionärsdamer, kunde inte låta bli att dokumentera detta fenomen. Det känns så främmande från pensionärer här hemma? Nog för att det finns någon dam på byn som har den där hudtonen av för mycket solariesolande, men topless? 

Hur som helst, Lovis fick känna på havet för första gången. Hon tog sin kusin Jim  i handen och gick och doppade fötterna. Havsvattnet var varmare än vattnet i poolerna på hotellet. Till och med jag badade fötterna!

Vårt hotell längst upp på berget...

En härlig vecka var det, alldeles lagomt varmt och vi fick vara tillsammans allihopa! Eftersom brorsan och Linda bor nere i Solna så är det inte så ofta vi är samlade.