Sen fick vi också besök av Peter, Malin, Zack och lilla Svea! Jag har varit lite sur för att vi inte lyckats åka ner dit något så att man fått träffa lilla Svea ännu! Fasen hon är ju två månader redan! Missade henne som nykläckt men det har alltid varit något som kommit i vägen när vi tänkt åka ner till Sollefteå och hälsa på. Men nu ikväll kom de förbi oss eftersom de var uppe här i Ramsele en sväng. Så nu har jag fått burit runt och gosat med lillSvea! Så söt och jag tycker att hon är rätt lik Zack då han var liten. Lovis och Zack lekte lite också men Lovis höll sig mest till Hanna och Matilda.. Hon var väl livrädd att de skulle gå hem eller nåt! 
Svea myser i soffan
Matilda läste pixiböcker för Lovis innan de somnade
Idag har jag slipat lite knivar och hyvelblad eftersom det är en uppgift i slöjdkursen. Lånade pappas slip och det gick riktig bra. Jag fick fram råeggar på alla verktygen! Det blir som mjuka kanter som man kan vika åt vilket håll man vill. Jag är så glad att jag sökte den här kursen för jag tycker verkligen att det är roligt att hålla på! Metall känns kul att jobba med och jag längtar tills smidekursen. Det var lite annorlunda att slipa på pappas slipmaskin än den vi hade på skolan. Pappa har ju gjort lite modifieringar på sin, som att ta bort lite skyddsgrejer. Varför han som är så klörig tar bort såna saker fattar jag inte. Jag har ju ärvt hans klantighet och jag höll faktiskt på att dra in ena patten i den andra sidan på slipmaskinen (tror att den heter smärjel)...Hade just sett snyggt ut då jag förklarat på kursen att jag råkade mosa ena patten i en slipmaskin utan säkerhetskåpa där jag absolut inte höll säkerhetsavståndet.. Men i mitt framtida yrke hade det ju varit en effektiv skrämselgrej när man pratar säkerhetsavstånd och sånt med barnen. Snacka om "learning by doing"..- Ja barn, jag har bara en patt eftersom jag inte höll säkerhetsavståndet och det inte fanns någon säkerhetskåpa på slipmaskinen...Allvarligt så gör det fan ont i mig när jag tänker att jag faktiskt hade kunnat fastna i den där maskinen och gjort illa mig riktigt. Men, det känns bättre om man kan skoja lite om det. När jag var färdig kom jag att tänka på att jag hade sett rätt så mycket verktyg ute i vårt garaget i ladugården. Beslöt mig för att gå dit och ta mig en titt och gissa om jag blev glad av vad jag hittade? Jättefina gamla hyvlar och en massa andra verktyg som jag inte ens kan namnet på men som jag anar kan vara riktigt bra att ha verktyg...
Beskrivning av boken hos Adlibris
I en av de mest unika missbruksbiografierna som någonsin publicerats delar Mötley Crües ledare Nikki Sixx med sig av sina fängslande dagboksanteckningar. Då Mötley Crüe var som störst och befann sig på toppen av deras karriär, fanns det ingen drog som Nikki Sixx tvekade att använda. Han befann sig dagar i sträck i en kokain och heroinbaserad dimma och han upplevde "toppar" som var toppen och dalar som drog honom ända ner till botten. Under dessa år så skrev han flitigt och öppenhjärtigt dagbok som avslöjar stunder av eufori och glädje men också om stunder av paranoia och ångest. Vi får följa Nikkis fullständigt fängslande och gripande dagbok under de år då han föll till den absoluta botten - för att fatta det tappra beslutet att resa sig upp och börja leva igen. Dagboken kompletteras med nyskrivna träffande kommentarer från dem som var där samt från Nikki Sixx själv.
Susanne sitter ochs skissar på en spegel
Vi har hållit på med att arbeta på väldigt grundläggande nivå och det var ju tur för mig! Vi är 12 stycken i klassen och mina klasskompisar är snickare, möbelsnickare, möbeltapeterare, lärare och fritidspedagoger. Vi är 3 stycken som inte alls har arbetat som träslöjdslärare och inte kan speciellt mycket inom trä- och metall. Jag kan absolut minst! Men, men... Man går ju i skolan för att lära sig saker.
Ett bevis på min okunskap råkade jag ut för på torsdagen då läraren gick igenom hur man slipade en kniv på en maskin med en sten som rullade runt i ett bad av vatten (kom inte ihåg vad den hette). I vilket fall stod Torbjörn (läraren) där och slipade kniven fram och tillbaka och pratade en massa facktermer så jag belv alldeles yr i bollen. En kille som heter Sebastian börjar prata om några kinesiska superstenar som visst ska vara så himlans bra att slipa med. Sedan säger Torbjörn;- -Så tar man då bort råeggen. Mitt huvud snurrar och jag tänker; -Hhmm... Vad fan är en råegg för nåt? En egg vet jag ju hur den ser ut, men en rå egg?? Hur ser en råegg ut? Jag måste ju veta hur den ser ut för att kunna ta bort den?? Jag lyssnade och tittade vidare på då han slipade kniven vidare. Nu hade han gått över från den runda stenen till en rund grej i läder. Sen håller han fram kniven och utbrister; - Så där ja! Nu är råeggen helt borta och kniven är klar! Jag blir ännu mer förvirrad och tänker; - Jäkla skit, varför sa jag inte till då den där råeggen fanns kvar där?? Nu vet jag ju inte hur den där eggen som jag ska ta bort ser ut! Så ser förmodligen klasskompisen Anna hur förvirrad jag ser ut och på dalmål säger hon; - Fast det kan ju vara svårt att veeeta va en råååegg ä om man inte sett nån förr. Hur ska man då veta va de´ä man ska ta bort? - Eum, vad menar du Anna? Alltså man slipar ju kniven och sen tar man bort råeggen, säger Torbjörn. - Jo, men för dig är det ju förståss lätt som slipat mycket. Jag vet också hur en råegg ser ut men när man ska förklara vad en råegg är för ett barn så kanske man inte kan säga att det vara är att slipa bort det. Man kan ju liksom inte slipa bort något man inte vet vad det är? Jag svarade innan Torbjörn hann säga nåt. - Ja precis, jag vet faktiskt inte vad en råegg är så jag vill se en så jag vet vad det är jag ska slipa bort... Det hela ordnade sig och jag fick då se vad en råegg var och jag fick också slipa en kniv. Det gick hyfsat men jag var tvungen att be om hjälp eftersom jag inte riktigt visste hur kniven skulle se ut då den var klar. Om man aldrig slipat en kniv förr så vet man ju inte hur det ska se ut då det är klart? Men nu vet jag! Och kniven jag slipade blev helt OK, vass som fasen! Vi har i hemuppgift att slipa knivar hemma till nästa träff i november och jag tror att jag kan fixa det.
